Om du tar mig dit

Ganska läskigt egentligen att jag snart ska sätta mig bakom ratten för första gången. Känns TOTALT främmande.
Men jag ska klara det galant, för det kan jag om jag vill. Sen ska jag åka runt i hela Sverige och bara leva lite. Skönt!

Morgondagen innehåller trip till Estocolmo con mi amiga Amanda. Hon ska visst köpa sina kängor där. Vi hade dessutom tänkt planka dit och hem.Vi får väl se hur det går med det..

I dag vaknade jag upp med en massa skumma blåmärken på mina lår. Jag blir ytterst fundersam.. Vad sjutton har jag eller någon annan gjort mot mina ben?!
Förmodligen lär jag aldrig få veta, men men..

Solen skiner ute, men man ska absolut inte låta sig luras. -16 grader, minsann. Jag överväger fortfarande att gå i ide eller alternativt exil. Dock är jag lite rädd att jag ska förlora kärleken, vänner, skolbetyg osv om jag bara lägger mig ner för att sova i sisådär 4 månader. Nåväl. Det lär ju ändå inte fungera i praktiken.

Enligt Amanda ska vi till Stockholm i dag, men jag har inte hört något från henne. Nu vet jag inte riktigt om jag ska fixa mig eller om jag bara ska slänga på mig mjukisbyxor och cykla iväg och ladda min mobil? Det sistnämnda kan innebära dödsfall för min del med tanke på halkan, men jag är ju inte den som skräms av sådant.. Hehe..

Eftersom mitt nyår blev så himla misslyckat har jag nu försökt återskapa det genom att kolla på "Tolvslaget på Skansen" på SVT Play. Jag ogillar Jan Malmsjö.

Jag kan tycka att det faktiskt var väldigt synd att jag helt plötsligt bara nyårsvägrade. Det är ju faktiskt ganska mysigt.. Men jag fick ändå ingen nyårskyss, så det var kanske lika bra.

Snacka om att inte ha något vettigt att komma med.

Jag var ute i snön idag och tänkte, skingrade tankarna, funderade.. Det är så otroligt mycket som finns i min lilla huvudknopp ibland så att jag nästan går i bitar, men men.

Jag vet inte riktigt vad som pågår just nu. Lite snurrigt. Jag är ganska ledsen över att vi alltid kommer till detta vägskälet. Gång, på gång, på gång.. Vi kommer liksom aldrig förbi det, fast jag önskar att vi kunde det.
Jag vill att det ska vara du och jag på riktig för all tid och evighet. Det spelar ingen roll att du ska vara borta i flera årtionden. Du är värd att vänta på.
Bara så att du vet.

Så var det visst bara 10 dagar kvar tills skolan börjar igen.. Suck. Jag känner bara en enorm, gigantisk olust. Känns dessutom som att jag inte gjort en enda vettig grej på lovet.
Men men.

Äh. Känner mig rätt låg i dag av någon anledning.

Som utlovat fortsätter jag på årsresumén. Det slog mig i går att jag faktiskt inte minns så mycket av vad som hände innan juni. Inget märkvärdigt hände väl då, antar jag, men.. Nå väl!

Augusti

Jag sörjde min alkoholiserade kamera. Nej, man tar inte med sig sin systemkamera på fyllan, men jag gjorde det, såatteh.. Jag har nog lärt mig nu.
Skolan började, jag lyckades komma i tid dom första veckorna i denna månad, men sen höll jag hårt på mitt motto igen - Fint folk kommer sent.
Jag åkte även till Åland på klassresa och kom betydligt närmre den halvan av klassen som jag knappt sagt ett ord till innan.



September

Jag for till dels Sthlm, dels Gbg för att se Håkan Hellström. Det var sjukt, galet mycket folk på spelningen på Liseberg, så vi gav faktiskt upp och gjorde annat istället. Men konserten på Gröna Lund var magisk, som alltid!




Oktober

Månaden började med att min mobil blev stulen rakt framför mina ögon, i princip.
Och jag som mått relativt dåligt under hela hösten fick en redig nergång. Jag strulade till det mesta, både på det ena och det andra viset. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men oktober var bara en jävligt dålig månad.
Jag låg väldigt mycket i min säng, lyssnade på musik och hade tända ljus.

Men bortsett från allt det dåliga som hände så var det faktiskt en sak som var riktigt bra.
Tur det.



November

Äntligen, äntligen, äntligen fick jag se Mikael Persbrandt i Stockholm. I väntan på Godot.
Men jag och mamma hade bokat biljetter flera månader i förväg, så ska jag vara ärlig hade vi liksom nästan glömt att vi skulle se pjäsen. Den var hur som helst jättebra!



December

Där var vi ju alldeles nyligen! Juletider. Jag klippte en lugg som jag till en början var väldigt skeptisk mot, men nu gillar jag den faktiskt.
Skolavslutning, julafton, pajjat nyår.. Ptja, varken mer eller mindre.




Jag har valt att skippa känslomässiga detaljer. Allt finns att läsa i min gamla blogg.

Nu hoppas jag att jag inte glömt något.. Hm.. Jag tror i alla fall inte det.

Jag tänkte att det faktiskt skulle vara en bra idé att sammanfatta mitt 2009 när jag ändå inte har något bättre för mig! Jag tar det månadsvis så ser vi hur mycket (lite?) jag egentligen minns..

Januari

På jullovet sökte jag än en gång för att komma in i kulturklass. Jag och en klasskompis, Daniel, kom faktiskt in, så vi började vårat 2009 med att byta omgivning. Det var nog faktiskt det bästa som hade kunnat hända mig just då.


Februari

Skolan slår, som alltid, på stort när det gäller Alla Hjärtans dag. Jag hade ingen kärlek att dela dagen med, men jag följde i alla fall temat för dagen - "Blommig och/eller röd"



Mars

Denna månad var, som dom tidigare månaderna, full med filmkvällar och andra trevliga saker tillsammans med mina nya klasskompisar. Livet lekte!
..tills jag sov i en soffa hos Anton som var fylld med katthår. Jag fick en infektion i mina luftrör och kunde inte ens resa mig upp i sängen på flera veckor.



April

Jag fyllde år! På min födelsedag firades både jag och Fanny eftersom hon fyller år på samma dag. Hon är dock 1 år yngre, såatteh..



Maj


Vi som kämpat med att samordna Uppsala Pride fick äntligen se vårt verk!
Jag blev även tillsammans med Jenny. Vi hade känt varandra i 3 år då.



Juni

Jag missade P&L-festivalen på grund av en Spanien-resa, som för övrigt är den sista familjesemestern jag följer med på. När jag kom hem fick jag veta att Jenny varit otrogen, men det gjorde faktiskt inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Det är helt klart inte meningen att vi ska vara något annat än vänner. Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur?

Denna månaden började jag även prata med den finaste tjejen någonsin.



Juli

Stockholm Pride! Jag svävade på moln hela juli, så allt funkade så otroligt bra.




Fortsätter senare!
Hoppas på en bra början av det nya året.

Puss på dig, min finaste, bästa, mest underbara kärlek. Jag hoppas att jag kommer kunna skriva nästa år att det fortfarande är du och jag.
I mitt hjärta finns bara du.

Nyårslöften?
Ja, visst! Mitt första är att jag ska sluta röka, och mitt andra är att jag aldrig ska ge upp, oavsett kommande USA-tripp. Jag ska orka, klara och härda ut. Förmodligen är gräset grönare på andra sidan.

Vi vägrar vara som "alla andra", för det är ju "tråkigt, trist, tröttsamt, tjatigt, töntigt..". Alla ska vara sig själva, men ändå får du inte krossa den hårfina gränsen som knappt är synlig, men jag lovar att den finns där.
Du "får inte" ha pyjamas på stan, även fast det kanske är den snyggaste pyjamasen på marknaden, för att "alla andra" ser det som en oskriven regel.

Hur ska jag någonsin kunna vara just mig själv om jag hela tiden blir matad med information om hur jag "Skaffar den unika looken" och "Fixar det mest personliga hemmet"?
Är det "jag" om jag gör exakt som det står i tidningarna då? Är mitt liv fulländat om jag kan säga "Nu har jag gjort precis som det står i varenda tidning att jag ska göra för att vara mest originell"?
Är jag mindre unik för att jag handlar på H&M och IKEA istället för att leta efter den perfekta outfiten och lampskärmen på internet?
Erkänn inför dig själv att du känner dig lite sämre för att majoriteten av dina kläder och möbler är ifrån de där butikerna som "alla" handlar på, för jag tror faktiskt att många känner så. "Alla andra" är ju så jäkla unika. Alla utom du.

Och har jag inget unikt yttre att skryta med så kan jag alltid vräka ur mig "Jag bryr mig inte. Jag är fan jag, sen skiter jag i vad andra tycker!". Är jag för unik kan jag vräka ur mig detsamma.
Men visst bryr man sig. Det går rätt in i hjärtat att folk antingen tycker att man är för lite eller för mycket.
Jag ska vara lagom. Något annat finns det inte rum för.
"Lagom är bäst". Svenskt påhitt, svensk dårskap, svensk feghet.

Jag säger att man ska vara den man vill vara. Fotbollsmorsa eller läderbög - Vad väljer du?

Jävla skit.
Självklart missar jag bussen. Annat kan man ju fan inte förvänta sig av tidsoptimisten nr. 1. Varför vara ute i god tid när man kan komma för sent, liksom?
Nej, suck. I höst MÅSTE jag skärpa till mig eftersom jag inte längre kommer ha gångavstånd till skolan. Då blir det till att åka buss varje dag! Mitt största problem är väl i och för sig att jag inte sover som jag borde, så jag sover så länge jag "kan" varje morgon, det vill säga tills en halvtimme innan jag behöver gå hemifrån. För det är fysiskt möjligt (om man hoppar över frukosten) att klä på sig, sminka sig och borsta tänderna under den lilla halvtimmen.
Dock vill jag inte ge några garantier på att man som människa klarar att genomföra detta varje morgon.
Jag är ett exempel på att man faktiskt inte klarar, eller "orkar", om man ska vara petig.

Men nu går min andra buss om typ 10 minuter, så jag tänkte dra nu så att jag hinner. (Det tar ju sin lilla tid att ta sig ner för trapporna..)
Peppar peppar, ta i trä!

Denna dag har varit så otroligt dålig på alla sätt. Jag har inte fått sova ordentligt, det blev ingen filmkväll, mitt besök till Storvreta som skulle vara ett substitut för den uteblivande filmkvällen blev bara äckligt och kallt, ljudet fungerar inte på datorn och Gud kan seriöst ta och köra upp en påk i röven - SNÖ?! VEM FAN KOM PÅ DENNA HELVETISKA, JÄVLA, FUCKING, ÄCKLIGA SKITEN? Jag hatar snö. Verkligen h a t a r snö. Inte ens första snön, julen eller nyår tycker jag om längre. Jävla helvete alltihop.
Känner mig FEDT opepp inför nyår. Jag har ingen aning om varför, men det känns bara som att det kommer skita sig totalt. Mitt liv kommer bli ett FEDT mörker och jag kommer slutligen begå självmord för att jag är så fruktansvärt deprimerad.

NEJ, jag har fan inte PMS. Jag är bara väldigt, jävla less.

Men, i all hast har jag i alla fall bestämt mig för att åka till Stockholm i morgon (i dag, blir det väl kanske?). Mitt shoppingbehov är enormt, så en resa dit kanske lättar upp lite i själen.

Äh, vad sjutton svamlar jag om egentligen? Vem vet.. Jag är nog lite abstrakt som människa. Rent fysiskt står jag ju med fötterna på jorden, och ganska mycket i sinnet också, men ofta blir jag väldigt svävande. Det är därför folk inte förstår vad det är jag försöker säga när jag frustar fram någon ihopblandad bokstavskombination och gestikulerar hejvilt med armarna, eller bara försöker mig på det där med telepati..
Min mamma sa till mig för någon dag sedan:
"Fan, det kan inte vara lätt att vara du! Allt är så speciellt med dig. Dina val du gör här i livet gör det verkligen inte lättare för dig, snarare tvärtom."
Sen tittade hon på mig med den där blicken. Fundersamhetsrynkan i pannan och ögon som signalerar medlidande.
Men jag tycker inte synd om mig själv, även fast jag vet att jag inte valt att ta den enkla vägen till det som jag kommer kalla "hem". Stenar ska ramlas över, asfalt ska skrapa upp mina knän flera gånger om, solen ska stråla på mig, regn ska dölja tårar som faller, dörrar ska öppnas och stängas lika snabbt igen, det ska gås i motvind och medvind, uppförsbacke och nerförsbacke - Först då kan jag hitta hem.

Jag kan ofta fundera över varför jag är som jag är, men jag kommer liksom ingen vart. Lite snurrigt.
Men men. Det är väl sådan jag är.

För vi har varann, för vi har varann 
Det finns dom som säger, jag tror det är sant. 
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan, 
För vi har varann. 

Jag behöver dig just nu, för mig finns bara du 
För mig finns bara du, jag behöver dig just nu.

Jag längtar så mycket efter att år 2010 ska börja. Jag känner på mig att det kommer bli ett toppenår!
Med den bästa tjejen som finns bredvid mig, både fysiskt och på distans, kommer jag klara precis allt.

Tack för att du finns och för att du förändrat mitt liv.
Puss.

Så var julafton avklarad! För min del var denna dag endast jobbig (bortsett från att jag fick en soda streamer), så det känns som en otrolig lättnad att bara kunna hoppla in i nästa dag.
Min chokladkalender är inte uppäten än men jag känner inte direkt för att trycka i mig en massa choklad, så den får nog faktiskt ligga till sig lite!

I morgon har jag inget annat inplanerat än att kolla på Göta kanal 3 och på lördag ska jag shoppa mina julklappar och äta med Amanda och Fred. Intressant upplevelse.. Hm..

Nu är jag sjukt trött, så jag ska breda ut mig i min sköna säng och njuta av ensamheten.. Eller inte. Snarare plågas av ensamheten. Jag är sannerligen ingen människa som klarar av att vara ensam.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt. Det känns som att saker och ting börjar bli lättare, så.. Ptja, jag vet inte riktigt. Jag är kär och det är faktiskt himla härligt att ha någon där som man tycker om mer än vad man tycker om någon annan på jorden. Det tär lite på en, rent energimässigt, dock. Men det får det faktiskt vara värt tycker jag!

Jag fick finaste brevpaketet igår. Jag stog i en kvart och bara "Hihihihihi ååååh aaaaawh", typ. Tacktacktacktacktack, finaste och bästa du. Jag tycker om dig mestmestmestmest.

Nu ska jag ge mig ut i snöyran för att rena skallen. Mina cigaretter har gått och gömt sig någonstans, och jag är irriterad för att jag inte kan klura ut deras gömställe.
I väntan på bättre tider. Typ.

Just nu har jag inget bättre för mig än att uppdatera bloggen lite! Sitter och filurar lite på min halsduk som jag håller på att sticka. Kan inte riktigt bestämma mig för om den kommer bli snygg eller ful, men det lär väl visa sig!
Dagen som sådan har inte varit mer innehållsrik än en tur till Gränby centrum för att kolla in skor, kläder och sedan handla julmat. Kläder eller skor blev det inte då jag tyckte att allt var fult, men mat blev det givetvis.
Jag har plitat ner några rader i lite julkort också som ska skickas iväg.. Hm..
Intressant blogg? Ja, verkligen.

Bytte just ut mitt Kalle Sprätt-blask mot Gammaldags mjölk. Jag är i himlen varje gång jag dricker det, trots att jag inte tål det.

Just nu är det mycket snack om nyår, och helt allvarligt talat, jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Min mamma sa "Ja men, dra iväg på fest då, Amanda? Sköt dina kort rätt, tala inte om för mig om du druckit och ha kul så kommer det säkert bli jättebra!"
Ehm.. Förtroende?

Annars längtar jag som vanligt efter kärleken, men hon kommer väl, tids nog.

Är det något jag verkligen hatar så är det att gråta inför folk, även fast jag är världens jäkla gråtmoster så pallar jag inte riktigt med det där "klapp-klapp på ryggen. Hur är det med dig? Det löser sig, gumman."
Men, jag fick världens gråtattack när jag satt och pillade på min Conversesko, så jag kutade in på toaletten illa kvickt och tårade ur mig lite. Sminket var pajjat, men, det är sådant som händer. Nästan hela kvällen blev helt förstörd fram tills ungefär 40 minuter innan jag gick, för då blev vi lite gladare igen. (Nej, jag är inte schizo)
Det var en tjej som spelade jättebra musik idag på Genomfarten. Makalöst imponerad blev jag. Sen blev det smörsång och gitarrer som fick mig att gråta ännu mer, så det var inte så roligt.

Min kväll i stora drag. Nu ska jag krypa ner mellan mina lakan, sura över att du inte ligger bredvid mig och förhoppningsvis somna in så småningom.

Mina föräldrar ska tydligen köpa ett företag tillsammans med min farfar. Hah! Jag kanske blir rik.
(Jag köper en lägenhet till mig då så att jag kan bo i samma stad som du, och då får du gärna sova hos mig varje natt)

Om man kollar i min almanacka hittar man små, små notiser. På lappar har jag skrivit upp gulliga sms och annat som får mig väldigt glad. Problemet med dessa är att folk gillar att kolla i min almanacka just för att dom vet att man kan hitta fina lappar, så jag funderar på att ta bort dom. Jag tycker nämligen att det är lite.. Ehm.. Privat. Problem nr 2 är då att jag faktiskt vill ha kvar dom. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Spara..?

Och eftersom jag vet att du är en trogen läsare, min kära, så känner jag att jag måste ge dig onda ögat för att du inte besöker mina drömmar så ofta längre. Har du bättre för dig, va? Hoppas inte det, för jag tycker att det är superb att vakna upp med ett leende på läpparna. Visserligen dör du i många av mina drömmar också, och då blir jag ju inte så glad, men..
Visste du att jag saknar dig varje sekund?
Visste du att jag brukar låtsas att du ligger bredvid mig när jag ska sova?
Visste du att jag grät floder när min mobil blev snodd för att alla fina sms från och med första dagen vi smsade försvann?
Visste du att jag tycker om dig så mycket att jag ibland tror att jag faktiskt är en My little pony?

Nej, det visste du inte, men nu gör du.

Jag har levt i ovisshet om framtiden.
Tills idag.
Amanda hittade min almanacka.
Jag är enormt glad.

Men om ingen har något roligare att erbjuda denna afton tänker jag nog faktiskt kasta mig i sängen med en påse chips (Hejdå matspöken. Tack för att ni lämnar mig ifred och även låter mig ha en chipspåse som substitut för en tjej med föredetta Beatlesfrilla)
Fan, jag är så jävla glad att jag idag faktiskt inte har så många matspöken inom mig längre. Dom finns väl och ropar lite ibland, men då får dom bara en sojakorv i skallen som svar på tal. (Dom vet inte vem dom jiddrar med)

Förresten är jag klar med min mors julklapp, så nu är den fint inslagen och allt därtill!

Trött, men men. Vad ska man göra med framtiden, egentligen? Får kolla almanackan..