Om du tar mig dit

Vi vägrar vara som "alla andra", för det är ju "tråkigt, trist, tröttsamt, tjatigt, töntigt..". Alla ska vara sig själva, men ändå får du inte krossa den hårfina gränsen som knappt är synlig, men jag lovar att den finns där.
Du "får inte" ha pyjamas på stan, även fast det kanske är den snyggaste pyjamasen på marknaden, för att "alla andra" ser det som en oskriven regel.

Hur ska jag någonsin kunna vara just mig själv om jag hela tiden blir matad med information om hur jag "Skaffar den unika looken" och "Fixar det mest personliga hemmet"?
Är det "jag" om jag gör exakt som det står i tidningarna då? Är mitt liv fulländat om jag kan säga "Nu har jag gjort precis som det står i varenda tidning att jag ska göra för att vara mest originell"?
Är jag mindre unik för att jag handlar på H&M och IKEA istället för att leta efter den perfekta outfiten och lampskärmen på internet?
Erkänn inför dig själv att du känner dig lite sämre för att majoriteten av dina kläder och möbler är ifrån de där butikerna som "alla" handlar på, för jag tror faktiskt att många känner så. "Alla andra" är ju så jäkla unika. Alla utom du.

Och har jag inget unikt yttre att skryta med så kan jag alltid vräka ur mig "Jag bryr mig inte. Jag är fan jag, sen skiter jag i vad andra tycker!". Är jag för unik kan jag vräka ur mig detsamma.
Men visst bryr man sig. Det går rätt in i hjärtat att folk antingen tycker att man är för lite eller för mycket.
Jag ska vara lagom. Något annat finns det inte rum för.
"Lagom är bäst". Svenskt påhitt, svensk dårskap, svensk feghet.

Jag säger att man ska vara den man vill vara. Fotbollsmorsa eller läderbög - Vad väljer du?