Om du tar mig dit

Vi vägrar vara som "alla andra", för det är ju "tråkigt, trist, tröttsamt, tjatigt, töntigt..". Alla ska vara sig själva, men ändå får du inte krossa den hårfina gränsen som knappt är synlig, men jag lovar att den finns där.
Du "får inte" ha pyjamas på stan, även fast det kanske är den snyggaste pyjamasen på marknaden, för att "alla andra" ser det som en oskriven regel.

Hur ska jag någonsin kunna vara just mig själv om jag hela tiden blir matad med information om hur jag "Skaffar den unika looken" och "Fixar det mest personliga hemmet"?
Är det "jag" om jag gör exakt som det står i tidningarna då? Är mitt liv fulländat om jag kan säga "Nu har jag gjort precis som det står i varenda tidning att jag ska göra för att vara mest originell"?
Är jag mindre unik för att jag handlar på H&M och IKEA istället för att leta efter den perfekta outfiten och lampskärmen på internet?
Erkänn inför dig själv att du känner dig lite sämre för att majoriteten av dina kläder och möbler är ifrån de där butikerna som "alla" handlar på, för jag tror faktiskt att många känner så. "Alla andra" är ju så jäkla unika. Alla utom du.

Och har jag inget unikt yttre att skryta med så kan jag alltid vräka ur mig "Jag bryr mig inte. Jag är fan jag, sen skiter jag i vad andra tycker!". Är jag för unik kan jag vräka ur mig detsamma.
Men visst bryr man sig. Det går rätt in i hjärtat att folk antingen tycker att man är för lite eller för mycket.
Jag ska vara lagom. Något annat finns det inte rum för.
"Lagom är bäst". Svenskt påhitt, svensk dårskap, svensk feghet.

Jag säger att man ska vara den man vill vara. Fotbollsmorsa eller läderbög - Vad väljer du?

Jävla skit.
Självklart missar jag bussen. Annat kan man ju fan inte förvänta sig av tidsoptimisten nr. 1. Varför vara ute i god tid när man kan komma för sent, liksom?
Nej, suck. I höst MÅSTE jag skärpa till mig eftersom jag inte längre kommer ha gångavstånd till skolan. Då blir det till att åka buss varje dag! Mitt största problem är väl i och för sig att jag inte sover som jag borde, så jag sover så länge jag "kan" varje morgon, det vill säga tills en halvtimme innan jag behöver gå hemifrån. För det är fysiskt möjligt (om man hoppar över frukosten) att klä på sig, sminka sig och borsta tänderna under den lilla halvtimmen.
Dock vill jag inte ge några garantier på att man som människa klarar att genomföra detta varje morgon.
Jag är ett exempel på att man faktiskt inte klarar, eller "orkar", om man ska vara petig.

Men nu går min andra buss om typ 10 minuter, så jag tänkte dra nu så att jag hinner. (Det tar ju sin lilla tid att ta sig ner för trapporna..)
Peppar peppar, ta i trä!

Denna dag har varit så otroligt dålig på alla sätt. Jag har inte fått sova ordentligt, det blev ingen filmkväll, mitt besök till Storvreta som skulle vara ett substitut för den uteblivande filmkvällen blev bara äckligt och kallt, ljudet fungerar inte på datorn och Gud kan seriöst ta och köra upp en påk i röven - SNÖ?! VEM FAN KOM PÅ DENNA HELVETISKA, JÄVLA, FUCKING, ÄCKLIGA SKITEN? Jag hatar snö. Verkligen h a t a r snö. Inte ens första snön, julen eller nyår tycker jag om längre. Jävla helvete alltihop.
Känner mig FEDT opepp inför nyår. Jag har ingen aning om varför, men det känns bara som att det kommer skita sig totalt. Mitt liv kommer bli ett FEDT mörker och jag kommer slutligen begå självmord för att jag är så fruktansvärt deprimerad.

NEJ, jag har fan inte PMS. Jag är bara väldigt, jävla less.

Men, i all hast har jag i alla fall bestämt mig för att åka till Stockholm i morgon (i dag, blir det väl kanske?). Mitt shoppingbehov är enormt, så en resa dit kanske lättar upp lite i själen.

Äh, vad sjutton svamlar jag om egentligen? Vem vet.. Jag är nog lite abstrakt som människa. Rent fysiskt står jag ju med fötterna på jorden, och ganska mycket i sinnet också, men ofta blir jag väldigt svävande. Det är därför folk inte förstår vad det är jag försöker säga när jag frustar fram någon ihopblandad bokstavskombination och gestikulerar hejvilt med armarna, eller bara försöker mig på det där med telepati..
Min mamma sa till mig för någon dag sedan:
"Fan, det kan inte vara lätt att vara du! Allt är så speciellt med dig. Dina val du gör här i livet gör det verkligen inte lättare för dig, snarare tvärtom."
Sen tittade hon på mig med den där blicken. Fundersamhetsrynkan i pannan och ögon som signalerar medlidande.
Men jag tycker inte synd om mig själv, även fast jag vet att jag inte valt att ta den enkla vägen till det som jag kommer kalla "hem". Stenar ska ramlas över, asfalt ska skrapa upp mina knän flera gånger om, solen ska stråla på mig, regn ska dölja tårar som faller, dörrar ska öppnas och stängas lika snabbt igen, det ska gås i motvind och medvind, uppförsbacke och nerförsbacke - Först då kan jag hitta hem.

Jag kan ofta fundera över varför jag är som jag är, men jag kommer liksom ingen vart. Lite snurrigt.
Men men. Det är väl sådan jag är.

För vi har varann, för vi har varann 
Det finns dom som säger, jag tror det är sant. 
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan, 
För vi har varann. 

Jag behöver dig just nu, för mig finns bara du 
För mig finns bara du, jag behöver dig just nu.

Jag längtar så mycket efter att år 2010 ska börja. Jag känner på mig att det kommer bli ett toppenår!
Med den bästa tjejen som finns bredvid mig, både fysiskt och på distans, kommer jag klara precis allt.

Tack för att du finns och för att du förändrat mitt liv.
Puss.

Så var julafton avklarad! För min del var denna dag endast jobbig (bortsett från att jag fick en soda streamer), så det känns som en otrolig lättnad att bara kunna hoppla in i nästa dag.
Min chokladkalender är inte uppäten än men jag känner inte direkt för att trycka i mig en massa choklad, så den får nog faktiskt ligga till sig lite!

I morgon har jag inget annat inplanerat än att kolla på Göta kanal 3 och på lördag ska jag shoppa mina julklappar och äta med Amanda och Fred. Intressant upplevelse.. Hm..

Nu är jag sjukt trött, så jag ska breda ut mig i min sköna säng och njuta av ensamheten.. Eller inte. Snarare plågas av ensamheten. Jag är sannerligen ingen människa som klarar av att vara ensam.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt. Det känns som att saker och ting börjar bli lättare, så.. Ptja, jag vet inte riktigt. Jag är kär och det är faktiskt himla härligt att ha någon där som man tycker om mer än vad man tycker om någon annan på jorden. Det tär lite på en, rent energimässigt, dock. Men det får det faktiskt vara värt tycker jag!

Jag fick finaste brevpaketet igår. Jag stog i en kvart och bara "Hihihihihi ååååh aaaaawh", typ. Tacktacktacktacktack, finaste och bästa du. Jag tycker om dig mestmestmestmest.

Nu ska jag ge mig ut i snöyran för att rena skallen. Mina cigaretter har gått och gömt sig någonstans, och jag är irriterad för att jag inte kan klura ut deras gömställe.
I väntan på bättre tider. Typ.

Just nu har jag inget bättre för mig än att uppdatera bloggen lite! Sitter och filurar lite på min halsduk som jag håller på att sticka. Kan inte riktigt bestämma mig för om den kommer bli snygg eller ful, men det lär väl visa sig!
Dagen som sådan har inte varit mer innehållsrik än en tur till Gränby centrum för att kolla in skor, kläder och sedan handla julmat. Kläder eller skor blev det inte då jag tyckte att allt var fult, men mat blev det givetvis.
Jag har plitat ner några rader i lite julkort också som ska skickas iväg.. Hm..
Intressant blogg? Ja, verkligen.

Bytte just ut mitt Kalle Sprätt-blask mot Gammaldags mjölk. Jag är i himlen varje gång jag dricker det, trots att jag inte tål det.

Just nu är det mycket snack om nyår, och helt allvarligt talat, jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Min mamma sa "Ja men, dra iväg på fest då, Amanda? Sköt dina kort rätt, tala inte om för mig om du druckit och ha kul så kommer det säkert bli jättebra!"
Ehm.. Förtroende?

Annars längtar jag som vanligt efter kärleken, men hon kommer väl, tids nog.

Är det något jag verkligen hatar så är det att gråta inför folk, även fast jag är världens jäkla gråtmoster så pallar jag inte riktigt med det där "klapp-klapp på ryggen. Hur är det med dig? Det löser sig, gumman."
Men, jag fick världens gråtattack när jag satt och pillade på min Conversesko, så jag kutade in på toaletten illa kvickt och tårade ur mig lite. Sminket var pajjat, men, det är sådant som händer. Nästan hela kvällen blev helt förstörd fram tills ungefär 40 minuter innan jag gick, för då blev vi lite gladare igen. (Nej, jag är inte schizo)
Det var en tjej som spelade jättebra musik idag på Genomfarten. Makalöst imponerad blev jag. Sen blev det smörsång och gitarrer som fick mig att gråta ännu mer, så det var inte så roligt.

Min kväll i stora drag. Nu ska jag krypa ner mellan mina lakan, sura över att du inte ligger bredvid mig och förhoppningsvis somna in så småningom.

Mina föräldrar ska tydligen köpa ett företag tillsammans med min farfar. Hah! Jag kanske blir rik.
(Jag köper en lägenhet till mig då så att jag kan bo i samma stad som du, och då får du gärna sova hos mig varje natt)

Om man kollar i min almanacka hittar man små, små notiser. På lappar har jag skrivit upp gulliga sms och annat som får mig väldigt glad. Problemet med dessa är att folk gillar att kolla i min almanacka just för att dom vet att man kan hitta fina lappar, så jag funderar på att ta bort dom. Jag tycker nämligen att det är lite.. Ehm.. Privat. Problem nr 2 är då att jag faktiskt vill ha kvar dom. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Spara..?

Och eftersom jag vet att du är en trogen läsare, min kära, så känner jag att jag måste ge dig onda ögat för att du inte besöker mina drömmar så ofta längre. Har du bättre för dig, va? Hoppas inte det, för jag tycker att det är superb att vakna upp med ett leende på läpparna. Visserligen dör du i många av mina drömmar också, och då blir jag ju inte så glad, men..
Visste du att jag saknar dig varje sekund?
Visste du att jag brukar låtsas att du ligger bredvid mig när jag ska sova?
Visste du att jag grät floder när min mobil blev snodd för att alla fina sms från och med första dagen vi smsade försvann?
Visste du att jag tycker om dig så mycket att jag ibland tror att jag faktiskt är en My little pony?

Nej, det visste du inte, men nu gör du.

Jag har levt i ovisshet om framtiden.
Tills idag.
Amanda hittade min almanacka.
Jag är enormt glad.

Men om ingen har något roligare att erbjuda denna afton tänker jag nog faktiskt kasta mig i sängen med en påse chips (Hejdå matspöken. Tack för att ni lämnar mig ifred och även låter mig ha en chipspåse som substitut för en tjej med föredetta Beatlesfrilla)
Fan, jag är så jävla glad att jag idag faktiskt inte har så många matspöken inom mig längre. Dom finns väl och ropar lite ibland, men då får dom bara en sojakorv i skallen som svar på tal. (Dom vet inte vem dom jiddrar med)

Förresten är jag klar med min mors julklapp, så nu är den fint inslagen och allt därtill!

Trött, men men. Vad ska man göra med framtiden, egentligen? Får kolla almanackan..

För första gången någonsin är jag överlycklig över att min mens kommit. Jag ser ut som en gravid kvinna, min mage ömmar och jag är så sne på världen att till och med granbarren viker sig - MEN, detta betyder att jag har ett heeeeelt jullov utan att jag behöver bry mig om den där skiten. Jag ska fira med att äta chips, ostbollar, popcorn, godis och dricka flera liter läsk. Okej, kanske inte, men jag är sugen på allt som stavas o n y t t i g t. Eller, det finns en sak som jag är sugen på som faktiskt är 100% jättenyttigt. PUSSAR.
Från.
Någon.
Som.
Bor.
Långt.
Borta.
MEN.
Jag.
Får.
Ta.
Min.
Bror.
Istället.
I.
Ren.
Desperation.

Nu ska jag hämta upp min förolyckade tvätt, men det är väl en annan historia.

Faktiskt måste jag säga att jag saknar dig grymt, jävla mycket när du inte är med mig, inte hör av dig på 12 timmar, inte finns här..
Ursäkta det ovårdade språket Fader och den heliga anden, men satan i jävla gatan vad jag är k-ä-r i dig. Du förstår nog inte riktigt hur det känns för mig, men du får försöka föreställa dig. Kan du det?
Klart du inte kan, för det är faktiskt helt omöjligt.

Men, för din information finns det en tjej här, typ jag, som har ett enormt stort hjärta som slår för dig, och.. Ah, resten får du nog räkna ut själv faktiskt.

Saknar dina suckar, punkter, ditt hm:ande, hela fina du.

Jag undrar vad som händer sen, efter allt det här som finns nu och som ändå är överkomligt. Men sen då, när allt det där som glittrar lite extra fortfarande glittrar, men kanske inte på samma sätt? Sen när verkligheten kommer ifatt oss? Blir allt för jobbigt att härda ut då? Tänk om..? Kanske..?
Jag vet inte vad som är rätt att tänka.

"Live tomorrow" påminner mig om när jag var yngre. Tänk om man kunde backa tiden.. Ibland vill jag verkligen gå tillbaka, men samtidigt är jag verkligen glad över att vara där jag är i dag också. Allt kommer blir bra, bara jag har tålamod.

Well you know me
I've never been afraid
I always jump into it
With my whole heart and no shame
And the thoughts that I'm left with
Is making such a mess
There's nothing more confusing than the loss
You've caused yourself
And, all in all
I feel you're like me and

Jag är så förbannat trött och min halsduk kliar. Antingen lägger jag mig i sängen, äter popcorn och kollar på film eller så lägger jag mig i sängen, äter popcorn och kollar på Musikhjälpen.
Blir nog alternativ nr. 2.

För första gången på flera veckor är jag upp i tid. Jag är inte road det minsta. Grym olust till det mesta, faktiskt. Jag vet inte ens vad jag ska göra på det efterlängtade lovet. Förmodligen inget speciellt, endast det gamla vanliga.
Jahaja.

Natten innebar en hel del gråtande. Det låter ju väldigt tragiskt att gråta sig till sömns, men det är så jag fungerar. Eller, det kanske är så jag lärt mig att man ska göra, liksom, gråta hur mycket och hur länge jag vill om det är vad jag behöver? I min familj har vi aldrig hymlat med känslor, så det är säkert en av anledningarna till att jag aldrig stänger inne något.
Jag vet att jag behöver må bra igen, annars kommer jag bara gräva djupare och djupare i mitt hål. Jag önskar att det var som i slutet av juli och några månader framåt. Då var jag verkligen i mitt esse. Jag var så otroligt glad varje gång jag vaknade, skrattade, åt, sov, cyklade, badade, pratade, levde.. Men, saker hände. Saker som tynger mig mer och mer för varje dag. Jag måste sluta tänka på det och fokusera på nuet, för annars kommer jag bara dra ner "oss" i hålet också, och det är verkligen det sista jag vill.

Nya friska tag, eller vad man nu säger. Jag bestämde mig för att strunta i den gamla bloggen för att det kändes som att alltför många läste den (fel människor, dessutom), så.. Ja, det blir som en spärr för mig då. Allt fastnar i fingrarna istället för att bli något på skärmen. Men som sagt, nya friska!

I skrivande stund sitter jag och beklagar mig över mitt förbenade (haha..) hår, jag känner mig som en brun, kanstött banan och livet känns jäkligt ruttet. Jag är arg, ledsen, besviken och misströstande.

Jag vill INTE gå till skolan i morgon.